Christina Simonsson

På valborgsmässoafton var det så dags för premiär – som vårtalare. Ska erkännas att jag gruvat ett bra tag, sambon noterade mitt tillstånd och undrade frankt varför jag tog på mig dylikt om det fick mig ur gängorna? Hasplade ur mig att jag trots allt var hedrad över att vara tillfrågad. Det var med viss förvåning jag tackat ja, i sanning kan jag mest minnas socialdemokrater som talat vid evenemanget. Log dock en kort stund senare för mig själv när jag konstaterade att efter senaste årets sju sorger och en bedrövelse hade de nog aldrig frågat någon med så stor anledning att se fram emot den ljusnande vår… Det här innebar dock att tala i ett nytt sammanhang, kanske är en sån här grej ”once in a lifetime” och då vill man ju gärna att det ska bli bra. Oron kom mest ur det sista – jag hade försökt förbereda mig men undrade fortfarande – skulle det bli bra?

Jag skrev ut texten jag valt, vi cyklade iväg lite tidigare och såg snart hur folk strömmade till. Oj, många fler än jag väntat mig. Nu blev jag nervös på riktigt. Men så strax innan föreningsordförande skulle ta till orda och välkomna så stod Tommy, stadshusets vaktmästare, glad framför mig;

”Jag kom för att fira våren, men så såg jag dig och hamnade direkt i midsommar!” Blev tvungen att le och kände mig genast mer avslappnad. Tack till dig Tommy för ditt härliga sätt!

Mitt i Piteåbygdens manskörs uppträdande var det så min tur. Rösten svajade lite i början och visst fick jag lov att läsa en del innantill men så kan det ju vara. Jag försökte ta det lungt:

Lockande och lekande

Pockande och tvekande

Är hon vid dörren och gläntar

Efter att vinter rasat ut och påsken tagit slut. Står här våren vid dörren och väntar.

Det är roligt att få vara med och inleda den här kvällen; IOGTs traditionella vårfirande. Klockan sju ska elden tändas. Seden att tända en majbrasa är gammal. Elden symboliserar värme och ljus men också ett avslut – att vi lämnat snö, kyla och mörker för den ljusnande vår.

Valborgsfirande är ju en tradition. Vi ska värna traditioner, de ger stabilitet och trygghet. Jag vill också påminna om det specifika med platsen. Det här är en vit zon, här berusas man blott av livet. Det som ger den här platsen liv är människorna som finns här. Jag vill därför passa på, uppmärksamma och tacka de som tar ett särskilt ansvar för hus och verksamhet. Människor som Pelle, S-G, Britt-Mari och Mariann som ger av sin tid. För att de är medmänniskor; förebilder. För de tankar och idéer som förmedlas till våra barn och nya ledare.

Samtidigt som vi ska vara rädda om varandra och våra traditioner i livet så är det också viktigt att röja bland det gamla. Mars- och aprilsolens låga strålar brukar obevekligt påminna om att det samlas damm på det som ligger. Vi måste städa undan projekt som blivit liggande och avsluta sådant som hängt i luften. Det är viktigt för att kunna gå vidare. Vi bereder plats åt nytt som därmed kan grönska.

Även om man inte är religiös på något traditionellt sätt, finns det en skön yrsel i att upptäcka det första vårtecknet. Våren påminner oss om att allt INTE är inom vår kontroll, det väcker förundran…

Men det är också så att allt runt oss tycks snurra allt fortare. Därför är en sådan här kväll en välkommen paus, en tid för reflektion och begrundan…

Så ta nu vara på tillfället! Här finns något för ögat, något för örat, för själ likväl som för gommen. Nu vankar ljusa kvällar och ljumma vindar. Hjärtat slår lite snabbare och kraften att ta itu med saker blir allt större.

Låt därför manskören sjunga och fåglarna drilla

Vet att också knölar kan blomma ;P och vindar sig stilla

Vi delar värme och tid, våra gemensamma mål

Elden knastrar, sprider frid. Sedan hemåt vi går

Med insikten: Nu äntligen. DET ÄR den ljusnande vår!

Efter talet klev en av körens medlemmar fram till mikrofonen. Tog av sig ”mössan” och utbringade ett fyrfaldigt leve. Så fortsatte kvällen.. och det kändes BRA.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                      Det har stormat i hemkommunen efter Uppdrag gransknings reportage om  situationen på boenden för demenssjuka. Piteå Tidningens artiklar i samma ämne blir mycket kommenterade på webben och ämnet diskuteras flitigt både vid köks-, fikabord och vid valstugorna vid Byxtorget. Så långt är allt förståeligt. Centerpartiet har i handlingsprogram efter handlingsprogram, budgetarbete efter budgetarbete krävt fler händer i äldreomsorgen. Årets formulering i dokumentet PITEÅ BEHÖVER NY ENERGI lyder: öka personaltätheten i äldre- och handikappomsorgen. Syftet kan knappast missförstås. Klart man blev beklämd och ledsen av reportaget även om jag personligen trodde mig vara förberedd på vad som komma skulle. Vi har redan tagit del av budgetarbete, socialnämndens rapporter, medborgarförslaget, Elisabet Marklunds besjälade anförande i fullmäktige, information om att Lex Sarah-anmälan gjorts och förklaringar om hur omsorgens styrsystem för bemanningen fungerar. Vi har dessutom under en längre tid tampats med högas sjuktal. Alla har hört om personal som går på knäna. Att problem finns inom äldreomsorgen är därför tämligen välkänt hos politikerna. Svårare är dock att förstå Socialdemokraternas agerande i frågan. Om man inte kan vänta på att öka bemanningen i äldreomsogen som de själva skanderar i valannonser varför har man då själv valt att minska den? Detta trots att Alliansregeringen faktiskt tillskjutit kommunen 30,7 miljoner för att förhindra tillf’älliga personalnedskärningar under krisen, precis det som Socialdemokraterna ändå beslutade sig för att ägna sig åt? Är det så illa att det är viktigare att klaga på sittande Alliansregering än att göra sitt bästa för behövande kommunmedborgare? 

Läs hela inlägget »

Att börja karriären som ung och arbetslös, det är en dålig start. Därför fokuserade jag arbetet i Nämnden för arbetsmarknadsfrågor och vuxenutbildning (NAV) på fyra frågor. Vi skulle få unga som tidigt avbrutit studierna att återuppta dem, vår tillgång på vuxenutbildning i kundanpassad året-runt verksamhet, att Piteå skulle ta sitt samhällsansvar och påbörja mottagandet av ensamkommande flyktigbarn samt visa vägen och slussa alla våra berörda ungdomar vidare ut ur socialbidragsberoende. Allt inriktat på att ge folk möjligheter till en bra start, eller omstart om man ser det så. 

2003 började ungdomsarbetslösheten åter stiga för att sjunka tillbaka något under högkonjunkturen 2006, 2007. I krisens spår är den nu igen jättehög. Jag skippar här siffror och utläggningar om hur detta mäts och förklaras. Jag konstaterar bara att det finns alltför många som vill men inte kan och får jobba. Att många unga stängs ute och att alltfler tvingas söka bidrag istället för att själva få chansen att bidra. Arbetslösheten är tre gånger så hög för ungdomar som för övriga befolkningen. Det är varken önskvärt eller acceptabelt. Det är dessutom sedan åratal mer unga i denna situation i Sverige än länder som Danmark och Nederländerna.

Nu är tid att ta fram fler verktyg ur den politiska lådan. Att vi måste göra något åt ungdomsarbetslösheten är alla partier enade kring. Tyvärr är den enigheten mellan alliansens och de rödgröna över ungefär där påståendet tar slut.  För egen del tycker jag att vårt lokala och regionala majoritetsparti Socialdemokraterna har haft möjlighet att visa sin storhet på området – och fatalt misslyckats. Jag hoppas därför att centerpartister ska ges större möjligheter att påverka utvecklingen utifrån idéer vi har. Läs hela inlägget »

Jag beundrar de ungdomar som engagerar sig politiskt men motsätter mig såklart några av de slutsatser fått gå i tryck i Robin Enanders: En radioaktiv valfråga. I inlägget förbises helt att idag, år 2010 finns kärnkraften fortfarande kvar. Trots riksdagens beslut att så inte skulle vara fallet. Hur förklarar Robin att det är så? Vilka har haft den verkliga makten att göra skillnad? Är inte det verkliga sveket i kärnkraftsfrågan begånget av alla de Socialdemokrater som nöjt sig med att blott vänta istället för att vidta nödvändiga åtgärder för att förändra tingens ordning?

Väldigt många människor från alla läger applåderar därför den nya energiöverenskommelsen, äntligen händer något. Så Robin, låt dig inte luras av krokodiltårar. Du förfaller bara till den allra simplaste argumentation då du i detta klandrar Centerpartiet, det finns väldigt lite fog för det. Inte är det dig särskilt klädsamt heller. För Centerpartiet agerar bevisligen fortsatt inte bara kraftfullt utan också konstruktivt i energifrågan. Från början föreslog vi en tioårig avvecklingsplan, det var er för radikalt. 1997 tillsåg vi i alla fall tillsammans att Barsebäck 1 och 2 till slut stängdes. Nu har Centerpartiet i Alliansen formulerat konkreta mål för energihushållningen och  i förhandling fått igenom kraven att kärnkraften ska bära sina egna kostnader.  Några kärnkraftsomhuldare blir vi därför aldrig men jag lovar dig, pragmatiska är vi  alltid.

Ledarskribenten Bengt-Urban Fransson skräder inte orden i dagens PT när han skriver om Ett parti som säljer sin själ. Han går till attack med både fräcka tolkningar och grundlösa anklagelser. Till stödtrupp har han valt Börje Hörnlund som förresten borde fått fira födelsedagen ifred. Men när nu kortet är lagt av er båda så känner jag mig fri att säga mitt: Ni är mig då ena gnälliga gamla gubbar må så vara om den ena av er varit både centerpartist och minister! Läs hela inlägget »

Förra veckan blev jag och andra Piteåpolitiker ”grillade” av den lokala tidningen. Ett av testen bestod i att fylla i valkompassen. Som några av er kanske noterat var jag skeptisk. Läs hela inlägget »

En favoritfras jag retsamt kläcker ur mig emellanåt är följande: Om sossarna visste vägen till paradiset vore vi väl där? Med detta vill man naturligtvis få folk att tänka till. Här uppe har socialdemokration haft makten typ sjuttio år – har detta faktum då fört oss till önskvärd situation eller har socialdemokraterna rent utav lett norrbottningen helt vilse? Här ett utvecklat resonemang med exemplet jämställdhet. Läs hela inlägget »